LIVSMEDELSPRODUKTION. Kommentar till Pia Gustavssons svar 23/11.
Pia Gustavsson, chefsveterinär på Svensk Fågel, försvarar i sin kommentar till min insändare 8/11 kycklinghanteringen och menar att den är välfungerande och att mina påståenden om brister i hanteringen är felaktiga. Men som chefsveterinär borde hon rimligtvis fokusera på djuromsorg och inte på marknadsföring och reklam för svensk kyckling. Hela slaktindustrin bör ifrågasättas eftersom den genererar så pass mycket lidande.
När det gäller just kycklingindustrin slaktas årligen omkring 73 miljoner kycklingar i Sverige, enligt uppgift från Jordbruksverket. Kycklingarna avlas för att vara snabbväxande, vilket resulterar i ben- och ledskador. På anläggningen trängs 20 individer per kvadratmeter. Efter transporten till slakteriet följer en kedja av automatiska processer som innebär stress och lidande. Inför slakt hängs kyclingarna i benen upp och ned på ett löpande band och doppas ned i strömförande vatten för att bli medvetslösa. Därefter skärs halsen av. Under denna process har det förekommit brister på grund av felande apparatur, men även på grund av den mänskliga faktorn.
Dessa brister har uppmärksammats vid flera tillfällen genom åren, bland annat i ett nyhetsinslag på tv i augusti förra året då veterinär Christer Gillerup uttalar sig om inkorrekt avblodning och misstag vid avlivning. Det finns även en färsk rapport om brister i kycklinghanteringen från Livsmedelsverket, där det påtalas att metoden att hänga kycklingar, som är vid fullt medvetande, upp och ned i benen är obehaglig. Djurskyddsmyndigheten, som tyvärr lades ned, har en rapport från 2006 (Djurskydd vid svenska fjäderfä slakterier) uppmärksammat misslyckad bedövning.
Så trots att Svensk Fågel har arbetat fram ett djuromsorgsprogram kvarstår det faktum att kycklingarna utsätts för lidande och stress. Hur kan man påstå att hanteringen av kycklingar är förenlig med god djuromsorg? Djurskyddslagen säger att djuren ska skyddas från onödigt lidande och dessutom ges utlopp för sitt naturliga beteende.
Verkligheten är en annan och i praktiken tillämpas lagen dåligt. Den används för att skryta om vår ”goda djurhållning”. Är det konstigt att det finns människor som väljer att bojkotta all form av kött (även om vi bara utgör några procent av befolkningen?
Mirdza Actins
Uppsala