Vi ska ta Upptåget men väl på perrongen i Tierp visar det sig att tåget endast gick 16-19 juni. Bara att kasta sig i bilen och köra allt vad man törs till stan för att hinna till optikern.
Optikern utför undersökningen i sval lokal och säger att glasögonen ska vara klara om tre veckor.
En stekhet lördag ringer optikern och meddelar att glasögonen är klara att hämta. Första passande upptåg går 12.13 från Tierp och när vi står på perrongen säger morfar: ”vi skulla kanske åka buss istället”, men då kommer tåget och vi kliver på.
Efter en liten stund meddelar personalen i högtalaren att: ”solkurvor gör att tåget inte kan köra hela vägen, utan resande till Uppsala måste stiga ur i Vattholma för att ta väntande buss till Uppsala”.
Vi är lydiga resenärer och stiger ur i en lång rad, mammor med bebisar i mage och vagn, turister som ska med flyget och inte riktigt förstår vad som händer och alla övriga förhoppningsfulla blivande bussresenärer. Två kontrollanter följer med oss till busshållplatsen för säkerhets skull. Bussen är inte där, den kommer snart säger en kontrollant som har mobilkontakt med UL.
Vi väntar, vankar runt och går in i skuggan. 30 minuter går, hettan är nu olidlig, och ingen vet om eller när bussen ska komma. Vi ringer taxi och får svaret: ”50 minuters väntetid, det är mycket förbeställt.”
Kontrollanten svarar på på resenärers oroliga frågor att: ”Man har ingen kontakt med bussen från kontoret, ingen vet när den kommer ...”
Efter timslång väntan kommer skylt upp på perrongen: ”Tåg mot Tierp avgår 13.22”. Vi är några som gett upp hoppet om att komma till Uppsala i dag så vi flyr hettan och hoppar in i det svala tåget för att fara hem igen. Tåget avgår inte direkt, utan det inväntar bussen från Uppsala som ska lämna resande mot Tierp,men ingen buss kommer så efter fem minuter börjar vår hemresa.
Morfar flinar och säger: ”Nästa vecka gör vi ett nytt försök att komma till optikern, men du, då tar vi bilen istället, trots att vi har seniorkort och allt”.