Replik på insändare 31 januari.
Med en lättvindig hänvisning till att ”internationellt samarbete är lösningen” avfärdar förra försvarsministern Karin Enström vårt Nej till Nato. Hon glömmer att man måste välja vem man samarbetar med. Lösningen kan annars bli destruktiv.
Västvärldens export av vapen till diktaturer i Mellanöstern är exempel på ett internationellt samarbete som hindrar demokratisk utveckling och bidrar till massförstörelse, massflykt och massdöd. Andra exempel är Natos angrepp i Serbien, Libyen och Afghanistan – inte någon av dessa militäroperationer har lett till en lösning av bakomliggande problem och konflikter.
Nato bygger på förlegade idéer som säger att problem och konflikter mellan stater och folkgrupper kan/ska lösas med vapenmakt eller hot om att använda vapen. Nato har till och med tagit sig rätten att hota med en förstaanvändning av kärnvapen. Natos maktspel är inget för Sverige.
FN bildades i avsikt att ”rädda kommande släktled från krigets gissel”. Ett generellt förbud mot våld och hot om våld i internationella förbindelser infördes i stadgan.Krig är alltså förbjudet. Ett radikalt nytänkande!
Sverige ska arbeta aktivt i FN, huvudorganisationen för stater som vill skapa en humanistisk världsordning med tonvikt på fred och demokrati, mänskliga rättigheter och omsorg om naturen. Förhandlingar är vägen, inte vapenmakt!
Sveriges medverkan i kriget i Afghanistan var ett misstag som bröt en nästan 200-årig fred. Gör inte nya misstag i ett diskutabelt samarbete med Nato.