Nu främjas individer som tagit stora lån, individer som tagit stora risker och vill leva lyxliv, människor som har helt fel preferenser. Det som händer är att lånen blir billigare och därmed ökar bostadspriserna. De som redan tagit stora risker och belånat sig ser sin investering som god.
Hur kan samhället främja överkonsumtion och risktagande som om det vore det mest naturliga som finns?
Jag tycker inte synd om den 30-åriga personen som fortfarande bor i familjehemmet eftersom hen har tak över huvudet. Jag tycker däremot synd om personen som inte tog risker och i stället valde att spara pengar för att slippa låna. Den personen kommer aldrig att ha råd med en egen bostad och får nu bekosta andra individers lyx, samtidigt som den riskbenägna personen med en miljon i lån blir miljonär på sin 1:a på 22 kvadratmeter, när den nu plötsligt är värd 2 miljoner.
Det är dags att vända på lånehysterin och återgå till ett ekonomiskt sundare samhälle där staten inte främjar risktagande.