Sexbrott Jag kanske inte var tillräckligt pedagogisk i min tidigare replik så jag ska försöka ta det lite enklare:
I alla brottmål såsom stöld, misshandel, skattebrott, mord och häleri och mycket annat åligger det åklagaren att bevisa gärningen och uppsåtet. Så ska det vara. Det är okej.
I sexbrott åligger det åklagaren att bevisa gärningen och uppsåtet. Men brottsoffret måste också oftast kunna styrka med stödjande bevisning att den åtalade inte hade rätt, eller trodde sig ha rätt, att begå gärningen. Det är unikt för sexbrott och gör att offrens rättsskydd är sämre än skyddet för andra brottsoffer. Så borde det inte vara. Det är inte okej.
En åtalad för ett sexbrott – om han blir åtalad eller ens förhörd – har ett starkare rättskydd än andra eftersom utgångspunkten oftast är att han har rätt att begå gärningen. Till skillnad från en stöld där utgångspunkten är att man inte får ta andras grejor.
Som man behöver jag inte ett så starkt rättsskydd för mitt sexliv och knappast någon annan rimligt moralisk man heller. För att undvika risken att snärjas av de falskanmälningar som du och andra påstår är så vanliga – fast de inte visar sig i fällande domar och statistik – behöver vi män bara se till att vi har sex endast med personer som vi känner och har goda relationer till. Ett ganska rimligt offer tycker jag.