Hur ska dessa få en meningsfull och trygg framtid? Barn behöver vuxna, helst en mamma och pappa. Barn behöver uppmuntran, värme, normer. De behöver skyddas undan kriminalitet.
Hur kommer det att gå för dessa barn här i Uppsala som har flytt krig och terrorgrupper? Hur ska traumatiska upplevelser kunna läkas, hur ska de finna tröst i längtan efter familjerna som de lämnat?
I denna situation borde vi Uppsalabor öppna våra hjärtan och våra hem! Jag tror att det enkla kan betyda så mycket. Varför inte bjuda hem en eller ett par av pojkarna till en måltid nu och då? Den kontakten kan bli den stora skillnaden mot ett hopplöst utanförskap!