MILJÖ. Efter att ha läst artikeln i lördagens UNT om radioaktiva jordmassor i Balingsta kändes det som om man plötsligt fick förklaring till alla cancerfall som ägt rum i Balingsta med omnejd. Jag blev alldeles kall.
Anders Werner, skyddsingenjör vid SLU, försöker lugna oss med att säga, att ”det är ingen fara” och att strålningen från Tjernobyl skulle ha varit mycket större. Eftersom delningstiden är så lång på cesium, måste man då inte addera det som har lagts ut på åkrarna i Balingsta och flera andra platser med det som spyddes ut från Tjernobyl? *
Jag minns så väl den där dagen efter Tjernobylolyckan 1986. Här i Ramsta regnade det hela dagen, vilket sannolikt innebar, att mycket av cesiumet följde med ned i jorden. Många personer i Balingsta, Hagby och Ramsta har någon gång de senaste 30 åren drabbats av någon form av cancer. Det nar varit många med bröst- och prostatacancer som har gått att bota, men vi har också familjen som nämns i artikeln av vilka flera har dött i cancer. Vi har ett fall i Ramsta med två kvinnor har dött av en typ av cancer som enligt läkarna vanligtvis drabbar människor som arbetar med asbest. Utöver dem har tre män i samma familj också dött i cancer.
Hur mycket av det radioaktiva avfallet har spritts ut i Mälaren, i Södra Hagunda? Människor runt om Mälaren har fiskat och ätit fisken under alla dessa år. Hur farligt har detta varit? Varför vill inte Hovgården och tippen vid Forsmarks kärnkraftsanläggning ta emot jordmassorna härifrån?
Vi i Södra Hagunda kommun vill ha en större utredning om hur avfallet i vår kommun varit och hur mycket farligare det blev genom Tjernobylolyckan. Nu tror jag inte längre att det bara är tillfälligheter att så många här ute har drabbats av obotlig cancer.
Christina Carlson-Thorsson
Ramsta