Personalbrist - ingen patientsäkerhet

Jag har sällan sett en väl fungerande verksamhet där personalen ges gott om tid att arbeta, skriver operationssköterskan skriver Nader Rahimi Danesh.

Uppsala2012-09-11 00:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag har följt debatten om patient­säkerheten efter cancersjuka Helena Lundbäcks debattartikel i UNT om sin sjukdom och föreslagna behandling i Frankrike. Jag mår dåligt när jag läser alla de olika inläggen. Jag har jobbat inom landstinget i Uppsala län 22 år i olika befattningar som en operationssjuksköterska, teamledare, sektionsledare och avdelningschef. Jag har sett hur vården fungerar ur olika synvinklar.

Det pratas väldigt mycket om patientsäkerheten och hur viktigt det är att säkerställa den. Det pågår ett patientsäkerhetsrace ute på landstinget och bland våra politiker. Ett inlägg kunde man läsa på debattsidan 31 agusti, då landstingspolitikern Lena Bjuhr Erngren (M) skrev att hon också vill ”att all personal inom sjukvården ska känna trygghet och säkerhet och ha rätt förutsättningar att erbjuda säker sjukvård”.
Vidare skrev hon att ”väl fungerande rutiner är en av nycklarna till en säker vård. Personalen, som är oerhört viktig, måste få rätt förutsättningar i form av klara och tydliga arbetsuppgifter, ansvar och befogenheter”. Jag undrar om Lena Bjuhr Erngren har varit och kollat hur vården fungerar i verkligheten?

Har hon hört någon gång om resursneddragningar i form av personaluppsägningar, något som leder till att personalen måste jobba ännu hårdare och fortare för att kunna klara av den minimala inom vården och det med risk för att göra misstag och alltså äventyra patientsäkerheten.
Hur ska då personalen hitta den tid som behövs för att i lugn och ro jobba med sitt ansvarsområde?

Min erfarenhet inom vården talar om en annan verklighet än den som Bjuhr Erngren beskriver. Jag har sällan sett en väl fungerande verksamhet där personalen ges tid att jobba på sitt arbetsområde på arbetstid och på ett naturligt sätt. Nästan alltid fattas personal och då måste det prioriteras och resultatet blir att personalen får vänta med att jobba med sitt ansvarsområde.

Lena Bjuhr Erngren betonar i sin artikel att riskanalyser och ett fungerande avvikelserapporteringssystem är ett led i arbetet för att undvika upprepade felaktigheter inom vården. Jag undrar om Lena Bjuhr Erngren kan tala om för länsborna i vilken utsträckning vi har ett fungerande avvikelserapporteringssystem inom landstinget i Uppsala?
Min erfarenhet säger något annat än vad hon påstår i sin artikel . Så länge vi har brist på personal inom landstinget i Uppsala kan vi inte tala om en säker patientvård.

Nader Rahimi Danesh
operationssjuksköterska och operationskoordinator, Uppsala

Läs mer om