När landstingsfullmäktige beslutade om den nya biljett- och prisstruktur som nu gäller, var ledordet enkelhet. Det var därför ett kort skulle gälla i hela länet och att det skulle vara naturliga zongränser för enkelbiljetter.
Zon 1 är Uppsala tätort inklusive Sävja och Sunnersta, vilket är en logisk gräns för den zonen. De orter som Alf Öst kallar kransorter utanför Uppsala är egna samhällen, till skillnad från stadsdelarna. De tillhör därför zon 2, som i stort sett är resten av Uppsala kommun utanför tätorten. Det också logiskt att de gröna stadsbussarna kör inom zon 1 och att de gula regionbussarna kör i övriga zoner. Som alltid när det görs en områdesindelning kan det diskuteras var gränserna ska dras. De som gör en resa utan att passera en zongräns tycker i regel att gränserna är rätt dragna, medan de som reser över en zongräns tycker att de skulle dras på ett annat sätt.
Nu har det snart gått två år sedan nuvarande zonindelning gjordes och man kan fråga sig om dagens zongränser är det bästa alternativet. Därför har vi i den politiska ledningen uppdragit åt tjänstemännen på UL att utvärdera hur det har fungerat hittills. Den utredningen kommer att redovisas för kollektivtrafiknämnden senare i vår. Vi får då ta ställning till eventuella förändringar i zonindelningen.
Att sänka priset för månadskort, 30-dagarsbiljetten, till den nivå som Alf Öst föreslår, skulle innebära att kollektivtrafiken måste få ungefär 200 miljoner kronor ytterligare varje år. Det skulle innebära attlandstingsskatten måste höjas med cirka 25 öre eller cirka 700 kronor per år för en normalinkomsttagare, något jag inte är beredd att medverka till. Det viktigaste är att få fler att välja kollektivtrafik före bil. Då är inte priset avgörande, utan tillgänglighet, bekvämlighet, snabbhet och turtäthet är mycket viktigare. Jag satsar hellre våra begränsade resurser på att bli bättre inom dessa områden än på att sänka priset eller minska trafiken.