Den 19 augusti ringer pianoläraren och säger att lektionerna börjar den 28/8. Dottern blir jätteglad.
I dag, den 21/8, ringer pianoläraren igen och berättar att dottern inte får börja på kulturskolan för att Studiefrämjandet har tagit över kön ...
Kön är alltså barnen som väntar på att få börja spela.
Det känns som att Alliansens politiker satsar så lite som möjligt på den egna kommunala verksamheten för att få argument för att konkurrensutsätta den. För vems skull? Inte för barnens skull i alla fall och inte för att det ska bli bättre välfärd, men kanske billigare.
År 2011 kom forskningsantologin Konkurrensens konsekvenser – vad händer med svenskt välfärd? Den viktigaste slutsatsen av studien är att det råder en anmärkningsvärd brist på kunskap om effekterna av konkurrens i den svenska välfärdssektorn. Utifrån befintlig forskning går det inte att hitta belägg för att reformeringen av offentlig sektor medfört de stora kvalitets- och effektivitetsvinster som man hoppades på.
Tänk om den borgerliga ideologin hade handlat om att ge så många barn som möjligt en så bra musikundervisning som möjligt, i stället för att sälja ut så mycket av kommunal verksamhet som möjligt. Då hade min dotter kanske spelat piano i ett år nu. Nu får hon säkert vänta ett par månader till. Sedan kommer hon att erbjudas att få lektioner inne i stan. Problemet är att hon knappast vill åka buss in till stan själv.
Jag tror inte det blir några pianolektioner för vår dotter om vi inte betalar en privatlärare. Och det är väl det som borgerlig politik går ut på: privatisera istället för att kultivera.