Här finns ett flertal källor och sammanhängande vattenfyllda kärr. En rad olika signalarter tyder på att skogen har fått stå orörd mycket länge, och träd kan vara uppemot 150 år gamla. Grova tallar, skägglavsbeklädda granar och mossbevuxna stenar inger upplevelsen av trollskog. Välanvända stigar genomkorsar skogen, det märks att såväl barn som vuxna ofta vistas i den rofyllda skogsmiljön.
Dock tycks inget av detta ha tagits i hänsyn när HSB nu har långt framskridna planer på avverkning och bebyggelse. I ett försök att rädda skogen har frivilliga börjat inventera arter. Trots de knappa resurser som ideellt engagemang medför har flertalet fridlysta växter, rödlistade svampar och hotade fågelarter hittats. Det finns tecken på att skogen har hög kalkhalt samt utgör en grön länk mellan Fyrisån och Storskogen, vilket underlättar för djur och växter att sprida sig. Ännu är det oklart om något av detta är tillräckligt för att rädda skogen i Storvreta. Det som är säkert, är att om byggplanerna går igenom kommer ett värdefullt ekosystem att gå förlorat för alltid.