Stadsmiljö Jag läste nyligen i UNT (”Protest mot rivning av kulturmiljö” UNT 18/1) om protester mot rivningen av en äldre gårdsmiljö i Luthagen. Eftersom jag bor i närheten känner jag väl till gården. När jag har besök tar vi ofta en vända i området och vi stannar alltid till vid husen i fråga: en lugn, fridfull och mänsklig miljö. Hus med stolthet och karaktär.
Det finns inget fel med husen. Det finns bara en anledning till varför någon skulle vilja riva dem och bygga radhus: pengar. Jag är säker på att det finns en stor vinst i att göra så, men till vilket pris?
Grannarna har protesterat mot beslutet till länstyrelsen, föreningen Vårda Uppsala har yttrat sig i ärendet, och även Upplandsmuseet vill se ett bevarande. Men byggnadsnämnden, med ordföranden Liv Hahne i spetsen, är positiv. Liv Hahne säger att hon har besökt området och ”tycker att det skulle fungera”. Fungera? Allt fungerar, det fungerar också att bevara och utveckla de existerande byggnaderna, denna unika gård. För mig avslöjar hennes användning av ordet ”fungera” att hon redan hade bestämt sig innan hon besökte gården.
Att ersätta dessa byggnader som har en historia och känsla, och som är fullt brukbara och ersätta dem med radhus som troligen ska se ut som alla andra radhus i Sverige vore ännu ett slag mot den unika miljö som utgör Uppsalas hjärta. I stället för rivning, gör en ombyggnad till bostäder med återanvändning av den befintliga byggnaden som PO Sporrong och Carl Erik Bergold för Föreningen Vårda Uppsala föreslår.