I artikeln ”Fel på 600 underskrifter” 27 mars står att läsa att det enligt en kommuns granskning av inlämnade namnlistor bland annat finns 50 till 100 underskrifter med ofullständiga personnummer. Därmed blir underskrifterna ogiltiga.
Att skriva på en namnlista är för oss svenskar en demokratisk rättighet, likväl att skydda och värna om vårt personnummer. Dessa två rättigheter står dock i konflikt med varandra.
Jag vill inte behöva skylta med mitt personnummer på en utlagd lista som vem som helst har insyn i. I synnerhet i en tid då identitetskapningar börjar bli legio. Alltså använder jag min demokratiska rätt att värna om min integritet. Men, att använda denna rätt betyder att jag frånhänder mig den demokratiska rätten att få min underskrift godkänd.
I Sverige finns tusentals idrottsföreningar. För att en förening ska få del av det statliga demokratiskt beslutade föreningsbidraget måste föreningens medlemmar skylta med sina personnummer som sedan vem som helst har tillgång till. Eller avstå från rätten till bidraget.
Varför måste jag välja? För att lagen säger så. Varför har vi en sådan lag? Vad ger fog för att tvinga fram uppgiften om personnummer på en namnlista eller hos en idrottsförening? Jag vet inte. Jag ser det hela som ett exempel på integritetskränkande myndighetsmissbruk, alternativt ett sjukt behov av övervakning av oss fria medborgare i ett fritt och demokratiskt land. Eller både och.