Nu pågår en lodjursjakt i Uppsala län. Totalt får 14 lodjur skjutas i en allmän licensjakt i länet. Naturskyddsföreningen anser att det är klart olämpligt att bedriva generell lodjursjakt i Sverige så länge lodjursstammen inte har uppnått den nationellt fastslagna miniminivån om 300 föryngringar per år. (Vi har dock förståelse för att en väl reglerad skyddsjakt behövs för att undvika omfattande skador på tamdjur, främst renar.)
Vi är speciellt kritiska till att lodjursjakt förekommer i sydligaste delen av Uppsala län och i Uppsalas närhet. I södra delen av länet kan lodjur sprida sig vidare mot söder ner till Södermanland där lodjuren tyvärr inte har ökat i antal nämnvärt under senare år, trots att förutsättningarna borde vara gynnsamma.
Återigen visar det sig att djur inte riktigt gör som människor planerar för, i sådana fall måste vi alltså ha tålamod och vänta lite längre tills djuren etablerar sig där. Under de senaste åren har lodjuren spridit sig till hela Uppsala län. Det är glädjande att de till och med har hittat till skogsområden nära Uppsala. I Nåsten strax sydväst om Uppsala blev en hona med ungar skjutna under lodjursjakt på vårvintern 2010.
Vi anser att man måste ha mycket större tolerans för rovdjur i närheten av storstadsområden än i andra områden. Ökad dödlighet genom trafik, mänskliga störningar och andra negativa faktorer i storstadsnära områden gör det rimligt att undvika generell jakt i sådana områden om vi nära städerna vill ha en fauna som liknar den i andra områden.
I och med ett sådant jaktförbud kommer vi att få en bättre biologisk balans mellan olika arter i de stadsnära områdena. Samtidigt kommer de Uppsalabor som besöker närskogsområdena att ha en ökad chans att få sin tur kryddad av spår eller andra tecken av lodjur. I lyckliga fall kommer de till och med att få se den häftiga katten. Det är ett minne som man bär med sig genom livet!
Den nationella miniminivån på 300 årliga föryngringar finns fastställd i den nationella rovdjurspolitiken. Miniminivån är en nivå som inte bör underskridas långsiktigt. Den grundades på en rad simuleringar och uträkningar av hur stor den svenska lodjursstammen bör vara för att undvika långsiktiga negativa förändringar av genetisk eller annan karaktär.
Redan på 1990-talet när de beräkningarna utfördes fanns det nära 300 föryngringar i landet, så det var svårt att tänka sig att vi mer än 10 år senare skulle ha svårt att långsiktigt hålla den nivån. Vi måste vara mera långsiktigt uthålliga och se till de nationella mål som finns uppsatta!
Marianne Kahn
ordförande, Naturskyddsföreningen i Uppsala län