Även om själva artikeln är något mer nyanserad blir jag beklämd över den syn på ekonomi och samhälle som ligger bakom. Det som räknas är den egna plånboken. Det är som om vi inte fick något för skatterna.
Min egen erfarenhet är den motsatta. Skatterna är inte bara något som tas från mig, inte heller bara något som tillfaller andra, de behövande. Att så sker är bra, men jag kan också vara mottagare. Jag har till exempel fått tio års eftergymnasial utbildning, avgiftsfritt. Jag har upplevt en livräddande fjällrädddning, även den gratis.
Att vi har så svårt att se till det gemensamma ser jag som en blind fläck i vår tid. Förhoppningsvis kommer vi att få upp ögonen för andra värden än pengar. Jag tror inte heller att vi eftersträvar mer pengar för kronornas skull, utan för jämförelsen med grannen. Om vi får lite mer i lön stiger vårt människovärde. Tänk om vi kunde få det värdet på andra sätt. Då skulle vi kanske glädjas mer åt att betala skatt, och se att ingen människa är en ö.