När riskkapitalisterna gick in på skolmarknaden var de väl medvetena om riskerna, allt annat vore tjänstefel. Skolmarknaden är en politisk konstruktion finansierad av skattemedel. Det som nu sker är att politikerna utreder möjligheterna att ändra spelreglerna för att flytta fokus från vinstintresse till undervisning och lärande.
I Lärarnas Tidning begråter Per Strömberg, professor vid Handelshögskolan, det faktum att riskkapitalisterna nu riskerar att förlora pengar de investerat i skolföretag.
När ordet investeringar nämns i samband med skolan får nog de flesta människor en bild av ansvarstagande företagsledare som lägger pengar på att bygga upp och utveckla skolans undervisning. Det är en bild som har väldigt lite med verkligheten att göra.
En skolas löpande kostnader, som lärarlöner och lokalhyra, betalas med hjälp av skolpengen. Det är alltså dina och mina skattepengar som håller även riskkapitalisternas skolor i gång.
Riskkapitalbolagens affärsidé är att använda delar av elevpengen till att köpa fler skolor. Efter några år säljer man hela rasket vidare med god vinstmarginal. Det är för att ta del av denna vinstmaskin som riskkapitalisterna investerar.
I regeringens och Vänsterpartiets utredning talas det om att reglera vinstnivåerna i skolföretagen till en låg ränta på eget satsat kapital. Då blir skolan ointressant för alla som gett sig in i branschen med målsättningen att tjäna pengar. Kvar blir kommunala skolor och friskolor som använder hela skolpengen till den pedagogiska verksamheten. När riskkapitalisterna och vinstintresset lämnat skolvärlden blir det lättare för kvarvarande aktörer att fokusera på det skolan ska vara till för – barns och ungdomars utveckling och lärande.