När Napoleon skulle ta sina styrkor till Ryssland och besiktigade marschvägen fann han att där fanns en stor och öppen yta. ”Här har vi ett problem”, menade Napoleon. ”Våra soldater kommer att besväras hårt av solen, de behöver skugga. Vi behöver plantera träd”. ”Men”, menade hans befälhavare, ”att plantera träd och få dem att växa upp kommer ju att ta många år.” ”Sant”, menade Napoleon. ”Därför ska vi plantera dem nu!”
De träd vi ska plantera är våra barn. Vi har i dag ett alltför stort avstånd mellan skola och näringsliv. En alldeles för obesvarad fråga är: Hur kan vi tillsammans säkerställa att våra ungdomar får rätt förutsättningar för att i en framtid komma in i arbetslivet?
Vi behöver en ökad interaktivitet mellan skola och näringsliv. Redan i förskoleåldern bör våra barn möta arbetsplatser och arbetsgivare som berättar om vilka möjligheter som erbjuds den dag skolan är slutförd. Kan vi under skoltiden skapa en nyfikenhet och längtan hos våra ungdomar så är mycket vunnet.
En förutsättning för att denna tanke ska bli verklighet är naturligtvis att alla, såväl skolan (rektor, lärare och övrig personal) som näringslivet, är införstådd med vikten av detta. Tillsammans behöver man skapa en struktur som fungerar.
Än i dag lever vi kvar i en gammal struktur som i mångt och mycket innebär att man har prao-perioder som bygger på att eleverna själva hittar platser för sin praktik. Hur lätt är det om man inte känner någon företagare?
I Tierps kommun, där vi finns, är frågan om ungdomsarbetslösheten ett problem i kubik. Mer än var femte ungdom är öppet arbetslös. Det är nästan dubbelt så många som länet i genomsnitt.
Paradoxalt nog lider vi i Tierp av kompetensbrist. Större industriföretag som exempelvis Atlas Copco har länge haft brist på cnc-operatörer. Hur kommer det sig att denna information inte når fram till ungdomarna i Tierp?
En annan frågeställning är: Hur spelar vi in de viktiga mindre företagen i frågan om ungdomsarbetslösheten? 99 procent av alla företag i Tierp (liksom landet i stort) räknas som små företag (0–50 anställda). Dessa företag representerar som bekant lejonparten av samtliga arbetstillfällen.
Många gånger är det här de nya jobben finns. Här finns en stor mångfald av branscher, och därmed en mindre grad av konjunkturkänslighet. En annan problemställning är: Hur får vi de framgångsrika bland de mindre företagen att göra nästa anställning? Återigen behövs en övergripande struktur.
Vi från Tierps Företagare kommer att bjuda in företrädare för skolan i Tierps kommun för att samtala om dessa frågor. Det är vår förhoppning att vi i samverkan ska hitta bra lösningar på ett strukturerat arbetssätt.
Tänk om vi kan få våra fina företag att stanna kvar i vår kommun, och växa ännu mer. Tänk om vi kan attrahera nya företag, därför att vi är proaktiva i dessa frågor.
Vårt alternativ är inte särskilt smakfullt. Om vår kommun inte lyckas med tillväxt så är det inte så att allt blir kvar som det alltid har varit. Sker inte utveckling vill det gärna ta sig åt andra hållet.
Det är alldeles nödvändigt att vi som verkar i samhället gör som en av våra duktiga företagare brukar säga: ”Kliv ner från läktaren och agera själv, ingen annan gör det åt dig”. Vi skapar själva det samhälle vi vill ha.