Skändligheter som inte bara bryter mot skollagens nolltolerans med anmälnings- och handlingsplikt, utan ganska ofta också har sitt speciella lagrum i brottsbalken, exempelvis misshandel, olaga tvång, olaga hot, sexuellt ofredande, olaga frihetsberövande, bötning (utpressning) och/eller olika former av elektronisk mobbning.
Att förneka eller förminska detta är en farlig illusion, som i allra högsta grad försvårar möjligheterna att förändra strukturella mönster.
Illgärningar som har sitt lagrum i brottsbalken skall, enligt min mening, alltid polisanmälas av skolledare. Skolan får inte vara en frizon för brottsliga handlingar.
Det är oftast omgivningen, aktiva hantlangare, och passiva medlöpare, som möjliggör att mobbare kan hålla på i månader och år. Det krävs en ondskans ring som förstärker mobbarens destruktiva stolthet och lämnar offret ensamt med starka känslor av skam.
När mobbning och kränkning har upptäckts på en skola händer det inte så sällan att offret skuldbeläggs.
Min egen, mer än fyra decenniers erfarenhet av att arbeta med dessa frågor är: när förtvivlade föräldrar och elever kontaktar mig, så berättar de ofta att skolpersonalen tycker ”att de har sig själva att skylla”.
Vid en granskning av anmälningar till barn- och elevombudet, förekommer ofta att skolor lägger skulden på offret. Vilken olidlig situation för den mobbade. Först bli kränkt och sedan själv få bära skulden. Det är aldrig den mobbades fel att mobbning sker. Aldrig!
I ett positivt samarbetsklimat mellan alla berörda parter, och om arbetet – under kunnig och engagerad skolpersonals ledning – får ta den tid som krävs, har jag svårt, att inte se en lösning på varje mobbningsärende. Detta fungerar såklart också på åtskilliga skolor runt om i vårt land.
Hur ser jag då på föräldrar, som gör sina egna barn en björntjänst, genom att de metodiskt obstruerar och vägrar att samarbeta, kanske förnekar, ja, till och med försvarar sitt barns destruktiva beteende?
Då menar jag, att beslutet inte längre är förhandlingsbart.
Tyvärr finns skolor, som vid sådana tillfällen, exponerar en oförsvarbar feghet.
Skollagen ger bland annat möjlighet till att: Elever i kommunala grundskolor och grundsärskolor kan flyttas permanent till en annan skola. (10 kap. 30§ och 11 kap. 29§)