En grundförutsättning för en bra arbetsmiljö är att personalen har stöd uppifrån – något som vi och våra övriga kollegor inte alls kände att vi hade under föregående läsår.
Varken vår närmaste skolledning, gymnasiechefen eller kommunens skolpolitiker ville stötta oss i vår kamp för att få mer resurser till skolan. Vi skulle behöva mer tid och bättre möjligheter att hjälpa de elever som verkligen har behov av extra hjälp och stöd. Det är till exempel de ungdomar som lider av psykisk ohälsa i form av ångest och depressioner samt de med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som adhd och add. Fristående gymnasieskolor kan söka ett så kallat tilläggsbelopp, men de kommunala gymnasieskolorna har inte samma möjlighet.
Efter flera påtryckningar under året fick vi från politikerhåll visst gehör för våra önskemål, men inga konkreta löften. Det är mycket oroväckande att Uppsala kommun inte anser sig ha råd att satsa mer på dessa ungdomars skolgång, och det rimmar illa med alla vallöften om satsningar på skolan.
Så länge skolledarnars främsta mål ska vara ”budget i balans” kommer ingenting att hända. Skolan är viktig och måste få kosta.