Vad gör denna skorsten så intressant förutom att den står på några fler platser i världen?
Finns det en förankring, någon slags berättelse? Kunde, i så fall, kulturnämnden ha givit oss ett svar i stället för att snorkigt framhålla ”det är den beslutsprocess vi har och som i det långa loppet blir bäst för det offentliga rummet” (UNT 27 nov). Ett offentlig rum som vi alla delar?
Jag har, utan att fundera länge, funnit en (1) god förankring: I Uppsala har man tillverkat tegel i 700 år, de äldsta tegelmurarna av Helga Trefaldighetskyrkan är från 1200-talet och en gång i tiden kallades Uppsala för Tegelstaden.
Lera har funnits och finns i marken och många tegelbruk och kakelfabriker växte fram vid de stora lertäkterna under 1700-talet (taktegel) och 1800-talet (mur- och fasadtegel).
Uppsala Ekeby känner nog de flesta Uppsalabor till, men att det från 1800-talets mitt har funnits tegelbruk och kakelfabriker på minst 20 olika platser i och omkring vår stad det tror jag inte är lika känd. I Tegnérparkens närhet, på Blomgatan, grundades 1859 ”Upsala Nya Kakelfabrik”.
Lägger Kulturnämnden ut 1,5 miljoner kronor för att göra oss lustfyllda eller nyfikna eller för att påminna oss om Uppsalas historia? Nej! Kulturnämnden tycker helt enkelt att skorstenen är ”ett otroligt djärvt konstprojekt” (Eva Edwardsson, UNT 27 nov).
Alla jag har talat med undrar: ”Vad då skorsten? Varför?” ”Jaså?!” Va? VA?
Kulturnämndens pengar ska användas till kultur och det vi Uppsalabor behöver i vår växande stad är ett nytt Konstmuseum med nyinköpt spännande nutidskonst!
Uppsala