Det är med stor sorg i hjärtat jag konstaterar att så stor del av Sveriges befolkning lagt sin röst på SD. Jag vägrar tro att det är annat än en protest och att de som röstat inte lyckats se förbi Åkessons slipade fasad. SD må ha vettiga åsikter i andra frågor än migrationsfrågan, men litar verkligen så många på att människor med SD:s människosyn klarar att föra deras talan på ett sunt sätt?
Och hur kan man känna förtroende för de representanter ute i landet som ska göra detta? Det jag sett via media är som ett skämt, fast ett riktigt dåligt sådant.
Jag är trött på att skämmas för att jag röstar blått. Att rösta blått förknippas av många med att vara girig, egoistisk och känslokall. Att det bara är pengar som räknas men, så är det inte.
Varför har de röda fått monopol på att vara goda? Jag vill också att våra barn ska få en bra utbildning, att vi alla ska få bra sjukvård om vi skulle behöva och att vi ska ta ansvar och ta hand om varandra genom livets alla åldrar ända fram till döden.
Inför nästa val, låt alla partier lyssna på vad människorna i Sverige vill, vilka frågor är viktiga? På något sätt verkar både de röda och de blå ha kört fast i sina hjulspår och vägrar att se vad väljarna efterfrågar. Försök sedan utifrån det hitta en ekonomiskt hållbar politik som värnar om människor och låt alla partier framföra sin lösning på hur vi gör detta på bästa sätt i stället för att klaga på andra.