Efter snart en termin för min dotter på högstatusskolan Rosendal är jag väldigt illa berörd och förvånad. Hon började full av förväntan men dessa månader har nästan knäckt henne.
Inga mentorssamtal, flyttade lektioner, massvis med läxor, ändrade scheman med mera. Ska en ung vilsen människa på 15 år tvingas bli vuxen över en sommar?
Hennes kamrater som går på Katedralskolan och Skrapan verkar ha det helt annorlunda med engagerade vuxna runt sig, som ser och stödjer sina elever, och framför allt frågar hur de har det. Ska det vara så här?