TOAEKONOMI. Relik på kommentarer från Håkan Ridderström 9/11, Åke Söderström 14/11, Staffan Yngwe 10 och 15/11.
Inte visste jag att UNT:s insändarsida hade ett sådant genomslag. En som jag trodde oförarglig kort insändare av mig (8/11) om hur man enkelt kan åtgärda en rinnande toalett genom att vända på en packning, fick ett antal skribenter att ta till pennan. Jag har också fått en hel del kommentarer privat - ibland från rätt oväntat håll.
Först ut på UNT:s insändarsida var Håkan Ridderström. Han påpekade med goda argument att jag nog borde byta min gamla toastol mot en ny lågspolande trots allt. Ridderström hejades på med likartade argument av Åke Söderström. Byt toa! var budskapet. Min gamla toa (de facto monterad 1989) som spolar 10-15 liter vid varje tillfälle blir nog i längden en dålig affär, menade de. Jag ger dem båda rätt — om nu min toa verkligen spolar så mycket.
Nyfiken på denna frågeställning tog jag därför fram tumstocken. Med flottören lämnande vattenytan 17 centimeter från botten, kunde jag, med det tvärsnitt som vattenbehållaren har, inte mäta in mer än sex liter vatten. Min benägenhet att byta toa fick sig därmed en törn, men fanns kvar. Situationen var dock inte längre ekonomiskt alarmerande.
Med Staffan Yngves argument om energiåtgången vid både transporter och tillverkning av en toastol framstod inte heller miljövinsten med ett toabyte vara särskilt motiverad. Tvärtom. Då får jag en kväll besök av en av mina många goda grannar. ”Jo du, på tal om artiklarna i UNT och det här med lågspolande toaletter”, säger han, ”på mitt sommarställe har jag vattentank som ska fyllas på, och jag tyckte att det gick för mycket vatten till vår toa, så jag fyllde toans behållare med några knytnävsstora stenar.”
När jag en stund senare per telefon berättar om min grannes enkla åtgärd för min son, och beskrev den som en fantastisk, nästan intill genial lösning, säger han: ”Du, det där gjorde jag redan på 80-talet. Ta tegelstenar. Dom fyller bättre.”
Min gamla 80-talstoalett är nu hyfsat lågspolande. Jag har satt i sten motsvarande en undanträng volym på två liter i vattenreservoaren (och det går med mer om jag vill i mer. Det funkar alldeles utmärkt.
Som synes försöker jag i det längsta undvika ett toalettbyte. Och det som Staffan Yngve så klokt varnar för, nämligen risken att drabbas av ”förhöjt blodtryck när det visar sig att den nya toaletten inte enkelt kan anslutas till den gamla vattenledningen…” bidrar.
Efterskrift: Uppsåtet i min första inlaga var inte att diskuterar vattenpriset i Uppsala. Men som en följd av toadebatten har nu det i Uppsala gällande literpriset på vatten blivit väl belyst.
Tack för det!
Sten-Eric Lindquist
Uppsala