I samband med dessa tillfällen är det mycket mobbning och kränkning som florerar. Barn och ungdomar som vid av och påklädning, inkluderat i duschen får möta sina plågares crescendo.
Några exempel från min egen mångåriga erfarenhet.
Ingen elev skall behöva skriva som i det här brevutdraget: ”Värst var det då vi hade idrott. De slog mig i duschen tills jag låg nere på golvet. Då ställde de sig runt omkring mig och kissade på mig”.
Ingen elev skall efter en lektion behöva komma in i omklädningsrummet och hitta alla sina kläder dyngsura på golvet. Samtidigt som andra elever skrattar och någon säger: ”Du behöver inte duscha. Det har vi fixat åt dig”.
Ingen elev skall behöva höra nedsättande omdömen om sin kropp och utseende.
Ingen elev skall behöva bli fotograferad eller filmad vid omklädning eller duschning, och höra hot om att det skall läggas ut på sociala medier. Hot som ibland förverkligas.
Ingen elev skall behöva bli av med värdesaker.
För att komma tillrätta med problemen i samband med idrottslektioner krävs ingen ny antimobbningskonferens eller ännu en anti-mobbningsgala.
Åtgärderna kan ibland, om viljan finns, utföras utan längre tidsspillan.
Det alltid skall vara med en vuxen i omklädningsrummen, både före och efter varje lektion.
Jag hävdar med emfas, att om skolledningen på en skola vill genomföra detta, så kan de också lösa det schematekniskt.
Förbjud mobiler med sina kameror i omklädningsrummen.
Det skall vara möjligt för varje elev som duschar att ha en dörr att stänga om sig, eller åtminstone ett draperi att dra för. Att kunna duscha ensam utan andras insyn och kommentarer har med den personliga integriteten att göra.
Huvudansvaret för förändringsarbetet, när det gäller elevers situation i samband med idrottslektioner lägger jag på skolledare, och i förlängningen huvudmännen, kommuner och friskolors ägare.