Jag är en 16-årig tjej som precis har börjat gymnasiet, en spännande men otroligt stressande resa. Steget mellan högstadiet och gymnasiet är alldeles för stort! Lärarna antar att eleverna kan allting som står i högstadiets läroplaner, men så är det inte.
Kraven på oss elever i gymnasiet är alldeles för höga. Antalet elever med stressdiagnoser har ökat drastiskt sedan det nya betygssystemet infördes 2011.
Lärare på gymnasiet och även i högstadiet tror att man bara läser deras ämnen och lägger därför ut uppgift efter uppgift i just deras ämnen.
Tycker ni att gymnasieelever ska lägga tre hela år på att bara plugga och inte ha ett socialt fungerande liv? Gymnasiet är frivilligt. Men är det meningen att man ska plugga i flera timmar när man precis kommit hem efter en lång skoldag? När man har har två stora prov, en läxa och en inlämningsuppgift i veckan, som är maximalt vad man får ha i uppgiftsväg, och man vill nå ett högre betyg än E som är motsvarande G i det gamla betygssystemet? Då måste man ju lägga en hel kväll på plugget. Detta gör att ungdomar i dag kan känna sig otroligt stressade för att de vill nå högre än bara ett godkänt. Detta gäller inte alla men en större del av landets ungdomar. Nya betygsskalan är hårdare än den gamla, vilket resulterat i att fler ungdomar lider av stress eller i värsta fall kan må psykiskt dålig för att man inte orkar med skolan. Är det verkligen värt att sätta sin psykiska hälsa på spel för att få en utbildning, som inte alls var lika stressande för bara ett par år sedan? Är det verkligen så vi ska ha det? Det flesta av alla ungdomar i Sverige går i gymnasiet även fast det är frivilligt. Detta är då alltså de enda alla ungdomar i hela landet har gemensamt. Alltså är det inte oss elever det är fel på. Alltså är det ett övergripande problem över hela landet inte bara i Uppland.
Järlåsa