Jag är ”bara” anhörig, men för mig är det viktigt med förståelse, information, forskning och framförallt tolerans kring alla olika typer av funktionsnedsättningar som finns. Det påverkar på så många olika sätt och plan, jag blir mest ledsen när medmänniskor raljerar med uttryck som typ: ”Det är enkelt att gömma sig bakom sina diagnoser”... ”Alla får diagnoser i dag”...
Jag tror att min avkomma med all säkerhet skulle velat leva ett liv utan sina diagnoser som i dagsläget inte höjer livskvaliteten särskilt mycket, tvärtom!
En del människor kan absolut vända det till något positivt och kreativt, medan andras funktionshinder verkligen är ett hinder! Att inte vara som ”alla andra” kan vara betydligt svårare än vad vi kan ana, utanförskap och otillräcklighet är verkligen nedbrytande oberoende av orsakerna.
Vi har alla ett varmt, klappande hjärta som kan bli sårat även om vi inte alltid visar det. Inkludera alla, oavsett! Det är en medmänsklig skyldighet. Punkt.
Uppsala