Tack för din välformulerade och kloka krönika 19/11 om Erik Krikortz konstverk. Du höjer samtalet om verket från det populistiska drevet till en ”metanivå”, där samtalen om konst får innehålla flera perspektiv och reflektioner över vad som är konstens funktion.
Konstens uppgift kan inte vara att alltid vara trivsam och oförarglig, då skulle man lika gärna kunna nöja sig med vackra posters. Konsten måste också få utmana och stimulera betraktaren till att tänka några extra varv.
Jag uttalar mig inte om ifall Erik Krikortz verk är ”bra” eller ”dåligt”. Dock är det väl en kommentar i sig från konstnären att människorna i bilden är bakom galler.
En stor fördel med konstverket och dess placering är att det har stimulerat till en lång och intensiv debatt bland allmänheten – att också vara kontroversiell måste tillåtas konst och konstnärer i ett öppet och fritt samhälle.