Replik till Lars Sund, Marcus Holm 19/12, 22/12
IPCC visar diagram som bekräftar detta. Sund skriver i stället ”... att Pachauri knappast kunde ha sagt något sådant eftersom det inte stämmer.” Pachauris felaktiga uttalanden om isavsmältningen i Himalaya för en tid sedan, gör denna auktoritetstro nästan rörande.
Det må vara hur det vill med förhållandet mellan honom och hans pressavdelning, men figur SPM 1 i den nyaste IPCC-rapporten bekräftar utsagan. I texten talas om att temperaturen ökat sedan förra sekelskiftet, vilket ingen har ifrågasatt.
För perioden från 1997 och framåt, som diskussionen gäller, är det uppenbart att den eventuella temperaturökningen, några tusendels grader/år, ligger under felgränserna för det osäkra medelvärde som jordens medeltemperatur är. Jag är införstådd med att 15–17 år är för kort tid för att utgöra en ”klimatförändring” (Marcus Holm, UNT 22/12). Detta krav ställdes inte när temperaturen steg på 1990-talet. Ett fåtal år togs då som bevis för att människans koldioxidutsläpp har ett dominerande inflytande på klimatet.
Det var märkligt redan då, ty temperaturen hade sjunkit 1957–77 och sedan stigit 1978–98.
I grova drag har vi sålunda under de senaste 60 åren haft 20 år vardera med sjunkande, stigande och nära nog konstant temperatur. Under hela denna period har koldioxidhalten i atmosfären stigit monotont. Det är märkligt att IPCC mot denna bakgrund fortfarande hävdar att människans fossilförbrukning är den faktor som styrt klimatet. Det är sorgligt att hypotesen får så intensiva anhängare att kritik avvisas så harmset.
Carl-Gustaf Ribbing
Prof em Fasta tillståndets fysik, Uppsala universitet