För några år sedan kunde man, åtminstone ibland, diskutera sakfrågor, även i rovdjurspolitiken. Så är det tyvärr inte längre. Inte heller Ola Kullmans svar till mig bemöter det jag skriver, tvärtom, så får man bara tillbaka en rad felaktiga påståenden.
Ola Kullman påstår helt frankt att att det är Naturvårdsverket som föreslagit att 270 vargar skulle innebära att stammen har gynnsam bevarandestatus. Fakta är ju att det är regeringen, som i sin senaste proposition fastslog att intervallet 170–270 vargar räcker. Ett rent politiskt beslut alltså och utan några som helst hänsyn till vargkommitténs slutsatser.
När det gäller forskningen, så har Ola Kullman rätt i att jag inte vet så mycket om forskning. En sak tror jag mig dock veta. Seriös forskning innebär att man försöker ta reda på hur saker fungerar, utan förutfattade meningar.
Den forskare som regeringen mest anlitat är också i särklass den som citeras mest av rovdjursmotståndarna. Det mest kända citatet är att ”vargen inte tillför något till naturen och följdaktligen inte behövs”. Eftersom alla rovdjur, i princip, har samma funktion i sin del av ekosystemet, så förmodar jag att denna åsikt också gäller för lo, björn, järv och så vidare. Jag tycker inte dessa åsikter låter som de kom från en opartisk forskare.
Man får hoppas att inte fler länder följer Sveriges exempel när det gäller deras rovdjur, för då har vi verkligen ställt till det i världen.