”Du är ok! Positivt att du är här! Du är en i den här gruppen/klassen!”
Det handlar inte om att få särskild uppmärksamhet eller beröm utan om en vardagsnära, positiv känsla av tillhörighet till den egna klassen hos eleverna.
Lärarens positiva attityd till enskilda elever är viktig ur flera aspekter :
Dels stärks elevernas självkänsla : Jag är OK, jag duger, jag är en i klassen.
Dels stärks elevernas attityd till andra elever i klassen, t ex till Johan. ”Han kan vara besvärlig ibland med är OK för det mesta. Han är en av oss i klassen.”
I en sådan miljö förekommer sannolikt inte mobbning. Ingen behöver mobba någon annan för att stärka sin egen position i elevgruppen. Ingen ställer heller upp som medlöpare åt en mobbare, och då blir det ingen mobbning.
Lärare, som är uppmärksamma, känner av och balansera relationerna mellan eleverna i klassen och kan ingripa och påverka på olika sätt, när det behövs.
Det ovan beskrivna gäller fram för allt i de lägre åren i grundskolan, där lärarna har en stor del av sin undervisning i en och samma klass . Under de åren formas samtidigt relationerna inom klassen som grupp .
Många lärare har stor betydelse även i högre årskurser. Eleverna känner deras positiva attityd och påverkas av deras arbete att förbättra de sociala relationerna i klassen.
Vid mobbning ska den utsatta eleven uppmärksammas och mobbaren och medlöparna ska stoppas. Alla parter ska få stöd av skolan för att kunna bearbeta och gå vidare! Det är skolans skyldighet och rektors ansvar att det blir gjort och att skolan är förberedd och rustad med kompetens hos personalen för relevanta insatser!
Varje skola ska ha utarbetade, kvalitetsmässigt bedömda planer att plocka fram och direkt börja arbeta efter , när mobbning blir upptäckt och känt.
Hur är det med dessa planer? Hur kraftfullt motverkas mobbning? Hur effektiv är planen, när mobbning har förekommit, för att då ge alla inblandade och drabbade ett effektivt, evidensbaserat stöd ?