Sjukhus-tv Med anledning av ”missuppfattningar” om tv-serien ”Sjukhuset” tyckte Björn Ragnarsson att ett ”klargörande” var på plats.
Han säger ”Fokus var inte patienter utan vårdpersonalen”. Genom att se på några avsnitt kan lätt konstateras att patienterna var lika mycket i ”fokus”, men medan personalen fick betalt och förskönande skildrades som ”hjältar” i tänkta huvudroller blev patienterna nyttjade som rekvisita och utan ett öre i ersättning – trots att de var oersättliga för projektet. Flertalet patienter deltog ofrivilligt medan all medverkande personal hade ansökt om att få vara med.
”Syftet var skildra hur det är att arbeta i sjukvården, att avdramatisera vårdmiljön, och att ge medborgarna insyn och visa vad skattemedlen används till.”
Löjligt! Arbetet skildrades förljuget glamoröst, serien sändes i cirka 150 avsnitt, men av 100-talet verksamhetsgrenar var det ett fåtal med särskilt dramatisk actionpotential som visades upp, och när personal skulle värvas till projektet var det ”vinst” på 55 miljoner kronor i gratisreklam direktionen framhöll som huvudargument – dokumenterat bland annat i personaltidningen Ronden 1/2009.
Att Ragnarsson avvisar uppgiften om ”en döende patient” med att vederbörande ”avled ett par dar senare” är häpnadsväckande cyniskt och förljuget.
”Inga patienter som vårdas på Akademiska riskerar att hamna i tv mot sin vilja.”
Ska man lita på det när hundratals patienter tidigare med all säkerhet filmats olagligt och utan medgivande och landstinget inför domstol förnekat saken?
”Sedan dess har regler och rutiner skärpts för att förhindra att något liknande upprepas.” Struntprat! De avgörande lagreglerna har gällt sedan 1980-talet. JO:s beslut 2009 var ett bekräftande av JO:s tidigare bedömning från 1995 och allt detta var sjukhusledningen skyldig att känna till och rätta sig efter redan när man tecknade avtal.
Göran Rahm
läkare, Uppsala