Universitetsledningen borde ha stått rakryggad och svarat att det är så här ett civiliserat samhälle fungerar. Att man samarbetar med människor och organisationer utan att därmed bilda familj med dem. Att man inte måste ta avstånd för att man är oense om något; man kan ”agree to disagree” i en fråga för att samarbeta väl i en annan. Ni är ju Uppsala universitet, vår stolthet.
Efter en valrörelse med idel pajkastning hade det varit balsam för själen att höra universitetet stå upp för sans och förnuft. I stället blev man ännu ett populistiskt parti som nervöst vänder kappan för att belönas med gillande tummar och ryggdunk.
Krönikan i kvällstidningen hade kunnat besvaras med fakta och argument och därmed skapat ett massivt fokus på traffickingfrågan. I stället la man sig platt.
Är inte det, ursäkta ordvalet, extremt kissnödigt för att vara ett universitet?