Ovanstående citat har jag, och många andra tjejer, fått ta emot från omgivningen. Det är vi som ska akta oss för våldtäktsmän. Det är vi som inte ska klä oss utmanande och locka dem. Det är vi som ska acceptera att killar tafsar på oss för att de gillar oss. Det är vårt eget fel om vi blir våldtagna. Då är det vi som inte varit tillräckligt försiktiga. Det är vi som är otacksamma om vi känner oss kränkta av killar som tar sig friheten till vår kropp utan tillåtelse.
Det är vi som har kroppar som vi inte får ha för oss själva.
I medier återkommer nyheter om våldtäktsmän som friats på grund av brist på bevis. Tjejens vittnesmål är inte tillräckligt. Hon kan ju ha ljugit ihop det hela för att hämnas. Hennes nej kunde ju varit ett ja. Hon sa ju inget.
Misstron till offren leder till att många våldtäkter inte anmäls. I stället skuldbelägger offren sig själva för att inte ha varit tillräckligt försiktiga.
Det är dags för förändring. Jag vill inte vara delaktig i ett samhälle där våldtäkter och andra trakasserier snart är en norm.
Ett nej kommer alltid att vara ett nej. Ett tveksamt svar är ett nej. Tigande är ett nej. Allt som inte är ett tydligt ja är alltid ett nej.