En kvinna sitter på några trasiga filtar och sträcker ut en hand med frusna spretiga fingrar. Hon ber på sitt modersmål om att få några mynt. Många går bara förbi och för att kvinnan ska orka stå ut med kylan börjar hon sjunga. Men sången varar inte så länge. En ordningsvakt kommer och försöker lyfta bort den tiggande kvinnan och sången förvandlas till ett rop som skär igenom vinterkylan. Orden som kommer från vaktens mun är inte vackra, men jag förstår att han har blivit beordrad av någon på köpcentret att föra bort denna kvinna som är runt 25 år.
En man som just har varit inne och handlat höjer sin röst åt ordningsvakten och ber honom släppa kvinnan. ”Låt henne vara, hon har väl inte gjort något ont”, säger han upprört. Då vakten fortsätter att dra i kvinnan kommer mannen fram till vakten och säger återigen samma sak. Den uppjagade vakten stirrar med kylig blick på den äldre mannen och säger: ”Människor som vill handla stör sig på henne för att hon låter när hon sitter här. De har ringt och klagat.”
Mina tankar är följande: Hur hårt och kallt är inte vårt samhälle? Vittnar inte detta om den inre kyla som vi bär inom oss mot våra medmänniskor?
När jag ser att vakten trots folkets protester drar bort den unga tiggerskan så undrar jag i mitt stilla sinne vad som händer med henne om hon inte får några pengar. Finns det en familj som hoppas på att mamma eller storasyster ska komma hem med lite mat? Och vad händer när köpcentrets portar slår igen och den lilla värme som sipprade ut var gång entrédörrarna öppnades försvinner?
Många av våra flyktingar måste jobba hårt även på kvällstid, men då pratar vi inte om ob-tillägg och mertid. Den tiden handlar det om att kunna vara så effektiv och tillfredställande som möjligt, så att kunderna blir nöjda. Vad jag talar om i det här fallet är prostitution och trafficking.
När ska våra hjärtan smälta som vårens snö och börja blomma? När ska vi kunna se likheten i vår syster och broder som sitter nedsjunken på den slaskiga, saltade isbeläggningen?
Men det finns hopp.
Jag vill avsluta med att ge en stor julros till alla församlingar runt om i Uppsala som arbetar med att göra skillnad bland de utslagna och de personer som har hamnat utanför samhällsnormen. Tack för att ni ser den lilla människan som saknar det vi andra har.
Tillsammans kan vi göra skillnad.