När man sitter här på en sten och blickar ut över nyodlingen som varit skog dom senaste 100 åren och nu åter igen blivit åker undrar jag hur tidigare varit var möjligt att försörja en familj på bara 5–6 hektar och tre–fyra kor. När man i dag inte går runt på 30–40 kor så undrar man ju vad som blivit bättre med åren. Visserligen har nog arbetsvillkoren förbättras något och vi blir trots allt äldre och lever längre.
Men nu har ju politikerna kommit på att vi undersåtar har det alldeles för bra och vill höja gränsen för pensionen vilket är ett steg tillbaka och jag känner att jag måste hålla tillbaka mitt begynnande politikerförakt.
Men vad är då så bra med EU egentligen?
När jag röstade för ett ja till EU så var det för ett ja till fred och aldrig mera krig och möjligheter att lösa konflikter. Och en mycket viktig fråga, för mig som lantbrukare, var en bättre djurhållning, miljöpåverkan, gifter med mera. Politikerna lovade att handeln med våra jordbruksprodukter skulle bli gynnsamma.
Och visst har vi fått en bättre djurlagstiftning och en bättre livsmedelshantering. Men bara här i Sverige och inte i stora delar av övriga Europa. Det har ju bara inneburit sänkt lönsamhet och utslagning inom jordbruket. Importen av billigt livsmedel har också gett stor negativ miljöpåverkan och nästan ingen bryr sig om djurskyddet utanför Sveriges gränser.
Politikerna har i och med EU-inträdet fått en gigantisk lekstuga att pendla till i Bryssel och – i mitt perspektiv – ett liv i lyx och flärd.
Men vad har vi fått? Var det bättre förr?
Ja, jag tänker i alla fall gå och rösta på söndag. Om man inte har någonting att rösta för så kan man ju alltid rösta i mot. Och då har man ju trots allt röstat för någonting i alla fall.