Under 1970-talet var inspiratörerna för Svenska kyrkan de ”befrielseteologer” som samverkade med revolutionärerna i Syd- och Mellanamerika. Detta lämnade dock inga spår efter sig, men väckte för första gången tanken hos mig att lämna den politiska kyrkan.
När kyrkan nu erkänner Palestina (vad det nu är) så är det logiskt, men smetar inte av sig på mig. Jag hade det goda omdömet att gå ur kyrkan för tre år sedan, när smaken av vänstersväng återigen började bli kväljande.
Det känns skönt att kunna ge ”Frälsis” en tusenlapp i månaden och bli tackad som ”vardagsängel”. Fundera på om din kyrkoavgift inte skulle göra större nytta någon annanstans än inom den politiskt besmittade Svenska Kyrkan.