Politik Den karismatiska poppolitikern Gudrun Schyman, partiledare för Feministiskt initiativ, charmar media och väljare. Hon reser land och rike runt och lovar allt åt alla. Hur FI-förslagen skall betalas säger Schyman inget vettigt om. FI skriver i sina valpamfletter om en innovation, feministisk ekonomi, som kan betala allt, till exempel sextimmars arbetsdag för alla med bibehållen lön. Kostnaden därför torde uppgå till cirka 250 miljarder kronor, i en begreppsvärld där ekonomi är hushållning med knappa resurser.
Även om man bortser från FI:s ekonomiska stolligheter är ett generellt krav på 6-timmars arbetsdag moraliskt tveksamt. Jag utgår från min egen situation. Jag är 70 plus och har dessvärre drabbats av diverse krämpor. Jag går med rullator och har nedsatt funktion i händerna. Min bristande kapacitet hanteras inom familjen genom att min yrkesarbetande hustru ställer upp och hjälper mig. Hon är verkligen dubbelarbetande. Inom tio år är jag förmodligen inte mera alert. Då kommer jag att behöva hjälp av hemtjänsten. Men kommer det att finnas personal inom hemtjänsten? Enligt prognoser från Sveriges kommuner och lansdting behöver hemtjänsten fram till 2020 nyrekrytera 200 000 personer. Om FI fick genomföra sin arbetstidsförkortning skulle rekryteringsbehovet vara 250 000 personer.
Om behovet av hemtjänst gällde bara mig kunde vi bortse från det. Men inom tio år kommer många 40-talister att i varierande grad behöva hjälp av hemtjänsten. Då vill FI minska arbetstiden med 25 procent till en avsevärd kostnad för skattebetalarna. 40-talisterna skulle stå utan hemtjänst och kvinnorna i 40-talistgruppen skulle få vårda sina skruttiga gubbar och de unga skulle få kortare arbetstid. Var är den feministiska analysen? Var är solidariteten över generationerna?