Konst Vart tog förnuftet vägen och varifrån kom alla dumheterna? Har inte alla konstförståsigpåare lekt färdigt nu?
I lärdomsstadens Uppsala vill man inte lita på de demokratiska spelreglerna när såväl politiker som andra, drabbade av stundens ingivelse, ger sig in i den stora ”tyckarkören” om den planerade konsten i Carolinabacken.
Vad än konstnärer tidigare gjort, och förhoppningsvis fortsätter att göra i Uppsala, tycks flertalet insändare ha en märkligt nedlåtande och färdigbestämd inställning till kulturbegreppet och om dess innehåll och därigenom vilja utnämna sig själva till konstpoliser.
Man urskiljer tre inriktningar:
1) De som känner sig kränkta och provocerade.
2) De som känner sig kränkta och provocerade å andras vägnar.
3) De som pratar om liberala och demokratiska värderingar.
Och till er alla gnällspikar: Vi lever i ett land med allmänna val, där väljarna – det vill säga vi – väljer representanter som ska företräda oss i olika frågor Gillar man inte det systemet finns det säkert andra som passar er bättre.
Till och med Stefan Hanna (C) nedlåter sig till klagokören, och i UNT 22 oktober skriver han: ”Att kopiera DDR-propaganda rimmar illa... och går även emot de värderingars vi tror att Uppsalas invånare tillsammans kan enas bakom.” Vilket allmänhållet tyckartrams!
Flertalet insändare verkar för övrigt mer och mer fungera som terapisamtal för att dämpa den egna ångesten,där ett konstverk har blivit katalysatorn för att trigga igång bortträngda minnen och personliga sorger.
Tankvärda är Bengt Wikholms ord ”...så den här bilden, på den här platsen, som väckt just de här reaktionen, är nog en mycket nyttig bild. Kanske till och med nyttigare än man först fattar.”
Hans Lindström
Konstnär, Öregrund