Det är tid för diskussion och reflexion när det gäller invandringen. Under hela mänsklighetens historia har människor sökt sig till bättre liv genom att flytta. Nu lämnar människor sina hemländer, inte på grund av klimatet än så länge, men för att fly från förtryck, hunger och för att rädda våra liv. Så enkelt är det. Här kan jag säga av egen erfarenhet att exil betyder förlust av det som hör en människa, ens rötter och identitet och allt vad detta innebär i livet.
När jag ser att ett rasistiskt parti kommer in i riksdagen undrar jag varför ingen ställer den viktigatse frågan, om orsaken till att människor lämnar sina länder. All utvandring oavsett politiska eller ekonomiska motiv är ett framtvingat steg i livet. Vi har exempel på detta i vårt eget land på 1800-talet när fler än en och en halv miljon svenskar flydde från hunger, fattigdom och förtryck. Inte bara USA var målet för denna utvandring. Även mitt gamla hemland, Argentina, öppnade sina gränser för utvandrande svenskar. Argentina gav dessa invandrande svenskar hjälp i form av gratis jordbruksmark, skola och sjukvård i Oberá i provinsen Misiones.
I dag är Sverige ett utvecklat land. Man ser orättvisor ändå, men ingen saknar mat än så länge. Och där borta i Argentina vill trots kriser ingen utvandrad svensk lämna sina nya rötter, ingen vill lämna sitt nya hemland, sina nordiskt ljusa eller latinskt mörka svensk-argentinska barnbarn. För dem är Moder Svea bara något man påminns om genom gamla kaffekoppar från Småland.
Där i Argentina och här i Sverige hade jag och de utvandrade svenskarna en och samma beteckning – invandrare, som inte säger någonting alls om oss som människor, om vår historia och vår framtid. Svenskarna hade tur som kom till Argentina, för där fanns ingen diskriminering som gjorde det svårt att integrera sig i samhället.
Jag minns min första dag som extravakare på Akademiska sjukhuset. Den gamla patienten som jag skulle hjälpa och kontrollera blodtrycket på sade till mig i samma ögonblick som jag öppnade dörren: ”Helvete, gå härifrån! Jag vill inte ha någon jävla svartskalle!”. Det gjorde ont. Sjuksköterskan som kom för att trösta mig förstod aldrig hur ledsen jag var. Tårarna rann. Man måste själv ha blivit diskriminerad för att veta hur det är.
Orsaken till den moderna invandringen hittar vi i den koloniala historien. Det handlar om plundring av naturresurser genom invasioner och krig. Irak och Afghanistan är färska exempel. Västländer invaderar och bombar som befriare. Men man struntar i folkrätten och majoriteten av våra politiker tiger.
Hundratusentals män, kvinnor och barn måste fly när deras byar bombas och infrastruktur, sjukhus, vägar och skolor kollapsar. Bara för att senare veta att här, i den rika världen, är de inte välkomna. Ingenting kommer att stoppa människor från att söka efter ett bättre liv. Bara en mänsklig, solidarisk värld, utan plundring och förtryck, kan spara det elände som följer på utvandringen från sitt land.
När Sverigedemokraterna argumenterar emot massinvandringen nämner det ingenting om orsakerna till invandringen. De säger ingenting om egoism och girighet i den rika världen. Det är inte vi invandrare som orsakar sociala problem här i Sverige.
Svenska företag tjänar mycket pengar utomlands. Hennes & Mauritz kan redovisa vinster i miljarder. Varifrån härrör dessa rikedomar om inte från exploatering av arbetskraft i den fattiga världen? Vad ska vi säga till en människa från Bangladesh som söker sig till ett bättre liv i Sverige och söker uppehållstillstånd? Ska vi säga: ”Åk hem! Fortsätt göra våra kalsonger för tre kronor om dagen! Stick härifrån! För vi vill bevara vår standard, våra giriga miljonärer, våra företag som plundrar tredje världen!”.
Nej. Vi måste säga sanningenoch kämpa för en bättre värld mot de orättvisor och det förtryck som orsakar utvandringen. Jag valde inte heller frivilligt att lämna mitt hemland.
Julio Coronel
Uppsala