Som lärare vet jag att världen i mångt och mycket handlar om input och output. Elevernas prestationer speglar den input som de fått genom undervisningen. Orsak och verkan.
Det finns många duktiga lärare i Uppsala kommun som dagligen gör sitt yttersta för att ge eleverna den input de har rätt till. En input som så småningom kan ge den output som samhällsbygget kräver. Men tyvärr blir jag ofta besviken då det är dags för oss lärare att få lite input.
Förra veckan var det höstlov för Uppsalas elever och kommunens svensklärare samlades för en fortbildningsdag. De förstelärare som organiserat dagen hade fått direktiv om att det inte fick kosta en krona. Därmed var det inte möjligt att engagera en kompetent föreläsare som kunde tänka sig att ta jobbet för 2000 kronor, eller 20 kr per närvarande lärare.
Jag har förståelse för att skolutveckling kostar pengar och att man måste vrida och vända på slantarna. Men den obefintliga ekonomiska satsningen på fortbildning gör mig frustrerad. Det får mig att undra om målsättningen ”Bästa skolkommun” bara är tomt prat. Hur ser kommunens plan ut för att nå dit? Att satsa en fortbildningstjuga per lärare tror jag kan vara ett steg i rätt riktning. Vi är inte bortskämda. Förhoppningsvis hade också föreläsaren levererat input som vidgat våra vyer, om inte annat hade föreläsningen skickat en signal om att kommunen börjat gå från ord till handling vad gäller visionen ”Bästa skolkommun”.
Ingen skugga ska falla på de förstelärare som organiserat dagen. De utförde ett utmärkt arbete med de förutsättningar som stod till buds och en majoritet av Uppsalas lärare i basämnet svenska reder sig utan en föreläsare, för det är vi vana vid. Vi fortbildar varandra och gör det bästa av situationen, för det är vi vana vid. Vi skapar inga problem, vi löser dem, för det är vi vana vid. Men visst skulle det vara upplyftande att få lite input från en extern källa någon gång. Vilken output förväntas vi annars ge?
Ärentunaskolan