Lantbruk Många konsumenter gör saker för att man alltid har kunnat göra på ett visst sätt. Jag har alltid varit trygg i att kunna låta barnen samt mig själv slicka ur sockerkakssmeten. Det är ju det som är halva nöjet i bakningen. Men det är bara i Sverige, Norge och Finland som man kan det. I resten av världen har man inte salmonellafria ägg.
Sedan börjar men prata om vår livsmedelsförsörjning, det blev aktuellt förra året när det helt plötsligt blev slut på smör och grädde. Hur kunde det hända? tänkte nog många. Det beror på att vi i Sverige inte längre är självförsörjande på mejerivaror. Vi är faktiskt inte självförsörjande på några livsmedel förutom spannmål.
Men, tänker de flesta, vi har ju våra mobiliseringslager med mat och foder som hela tiden byts ut samt filtar, maskiner och verktyg som militären har. Nej, tyvärr, det har skrotats, slängts, sålts och maten har man sålt ut för många år sedan. Vi har inga beredskapslager. Om Sverige skulle bli avskuret tar maten i din lokala affär slut på ett dygn. Därefter har vi våra grossistlager som håller 7–12 dagar innan de är tömda. Sen får vi svälta.
Sverige räknar krasst med att någon annan ska ta ansvar för oss vid krig eller annan kris. Kuriosa är att Kina redan arrenderar en massa landområden i Afrika för att klara sin befolknings matbehov och har nu arrenderat ett område i Ukraina stort som Belgien av samma orsak, och detta i 99 år framåt.
De stora världslagren av spannmål som alla pratar om räcker i 28 dagar om vi slutar skörda världen över nu. Det är ganska skrämmande siffror.
I Sverige har vi kapacitet och möjlighet att öka vår produktion av livsmedel om vi bara ges möjlighet att göra detta.
Men vi har väljare som valt att vi ska ta hand om våra djur på ett sätt som gör att de mår bra, vilket är bra. Men det kostar mer. På detta kommer alla påslag på priset i olika mellanled som sker i procent, vilket snedvrider konkurrensen än mer.
Om vi ökar produktionen av kött, fläsk och mjölk så att vi blir självförsörjande så innebär det utanför jordbruket cirka 20 000 nya arbeten med bland annat slakt, transport, förädling med mera.
Om jag som lantbrukare kan tjäna pengar på min verksamhet anställer jag fler om jag ökar min produktion, jag anlitar fackmän som elektriker, målare och snickare i stället för att försöka göra jobbet själv. Dessutom får våra konsumenter säker mat producerat på ett schysst sätt och klimatsmart.
Och då kan vi fortsätta äta sockerkakssmeten utan att vara rädd för salmonella, kyckling utan att oroa oss för campylobakter, kött som inte behöver doppas i klor för att döda bakterier och, framförallt, äta mat utan antibiotika och hormoner.
Catharina Rudolphson
bonde och mamma utanför Örsundsbro