Fredagen den 13 mars ringde min bäste väns fru och sa, med andan i halsen, att hennes man kollapsat under en promenad. Ambulans var tillkallad. Jag och min son rusade ut till bilen, tog med den hjärtstartare som vår byalagsförening fått från civilförsvarsförbundet och for i ilfart iväg de tre kilometrarna. Tursamt nog slog hjärtat när vi kom fram. Efter cirka 30 minuter kom ambulansen.
Det var tredje gången som jag personligen varit med om denna långa väntetid vid akut sjukdom i vår by. Varav ett hjärtstopp med dödlig utgång. Det här är inte okej! När man vet vägarnas beskaffenhet på Hållnäshalvön och samtidigt tittar på kartan behöver man inte vara något mattesnille för att räkna ut att detta är normalt. Det går helt enkelt inte att köra fortare från Skutskär, Tierp eller Östhammar där ambulanserna är stationerade. Ingen skugga över personalen. De gör så gott de kan.
Detta är en politisk fråga där man helt enkelt värderar människors liv och trygghet på landsbygden mycket lägre än i städer och stora tätorter. Självklart skall det finnas en dygnetruntambulans i Skärplinge som kan täcka närområdet inklusive Hållnäshalvön och den hårt trafikerade riksväg 76.
Men vi får väl höra standardsvaret igen: ”Skyll er själva. Ni har valt att bo där.”
Det märkliga är att man aldrig någonsin hör någon debattör eller politiker säga detsamma till stadsbor som klagar på bostadsbrist och trafikkaos medmera. För det vore ju politiskt självmord.