Insändare Moralisera inte klimatfrågan! Visst handlar det väl om moral. Vi kan säga; jo, vi gjorde fel. Alldeles för länge. Men vi lät insikten om vår girighet leda oss in på en ny väg, vi valde att bättra oss och samarbeta. Alla vet att isberget finns där, men istället för att stoppa maskineriet eller försöka väja undan så fortsätter vi den dekadenta festen.

Vi tar så mycket för givet; frisk luft, rent vatten, mat på tallriken... Naturen exploateras för vårt egna nöjes skull. Thailandsresor är i det närmaste en mänsklig rättighet. Vår vardag vilseleder oss. Sanningen går i konflikt med vår bekvämlighet, våra måsten och nöjen. Vi strävar efter tomma mål och sedan undrar vi varför vi mår dåligt. Tycker synd om oss själva och plåstrar om med mat, flygresor, prylar...

Vi har kastat kartan och tappat bort kompassen. Glömt bort gemenskap och kärlek. Vi hör alla ihop med varandra och är bundna till allt annat på den här planeten. Men vi är vilse i ett självdestruktivt, girigt beteende. Att vi ska behöva ändra på oss stämmer inte överens med vår uppfattade verklighet.

Vi har lärt oss att alla alltid har rätt att göra det som får dem att må bra. Klimatet? Men Jag måste ju få resa, Jag tycker om bacon, Jag blir glad av att shoppa. Vi ljuger för oss själva. De som vill förstöra vår miljö till förmån för pengar tjänar på vår ångest. Men förändring skrämmer oss, även positiv sådan.

Om vi stannar upp ett tag och tittar inombords – visst finns det en vilja att skydda det vi bryr oss om? Att skydda oss själva? Dags att välja; förändra eller förgöra.