Tror du att en global ­uppvärmning ger oss varmare och skönare väder? Glöm det. Det kommer att bli hemskt. UNT:s klimatresa går vidare.
Stormar och översvämningar. Regn­kaos och snöoväder. Orkaner som står på kö. Vi har redan fått smaka på en hel del dåligt väder.
Enligt Jack Kohler, klimatforskare vid Norska polarinstitutet i Tromsö, är det här bara början. Han liknar jorden vid en kastrull med kokande vatten. Ju mer energi vi tillför, desto mer börjar den puttra och leva om.
- Det kommer att bli mera oväders­tätt, med mera nederbörd och mera stormar. Det faller redan nu ut ur modellerna, även om sista kapitlet inte är skrivet ännu, säger han.

Jack Kohler är glaciolog och har studerat ismassornas förändringar på Svalbard. Han har sett i sina jämförelser hur stora områden med glaciärer har smält sedan 1920-talet.
- Det som är viktigt att påpeka är att det skett över en lång tid. Men vi ser en ökning av temperaturerna de senaste tio åren och därmed också en ökad hastighet i smältningen, säger Jack Kohler.
Hans hustru Elisabet Isaksson, som studerat bland annat vid Umeå universitet, är också klimatforskare. Hon har hittat information om de globala klimat­förändringarna i ett alldeles speciellt arkiv - nämligen i iskärnor från glaciärer på Svalbard och i Antarktis.
- I små luftbubblor i isen har luften från gångna tider bevarats. De stora inlandsisarna är de enda arkiv som finns för att studera koncentrationerna av växthusgaserna och hur de hänger samman med temperaturvariationerna långt tillbaka i tiden. Vi kan gå så långt som 650 000 år till­baka, säger Elisabet Isaksson.

All forskning i polartrakterna är entydig. Sommartemperaturerna på Svalbard går upp och nederbörden på vintrarna blir mindre. I klimatmodellerna ser man visserligen att atmo­sfären nuförtiden släpper igenom mera sol­strålar, men det är inte en tillräcklig förklaring till den globala uppvärmningen. Inte heller kan man skylla på vulkanisk aktivitet.
- Enda förklaringen är att det är växthusgaserna som står för temperaturhöjningen. Modellerna blir bättre och bättre och resultaten mera tyd­liga, säger Jack Kohler.
Men det finns skeptiker, som tror att det är fråga om naturliga svängningar i temperaturer och väderlek.
- Skepsismen är en naturlig del av forskningen, men skeptikerna blir färre och färre. Ser man till antalet är de väldigt få. Alla viktiga forskare med vetenskapligt material är av en annan åsikt, säger Jack Kohler.

Klimatförändringarna märks mer i Norge än i Sverige.
- Vi har ett kustklimat här. När­heten till Atlanten gör att vi till exempel får mycket mera nederbörd här än i Sverige­, säger Elisabet Isaksson.
Kustremsan i Norge har redan fått känna av stora förändringar. Stormar­na slår hårt mot oljeplattformar och bosättningar. I Bergen ser man med avvaktande fasa på befarade havs­nivåhöjningar. Här har gamla stads­delarna ute på pålarna redan svämmats över flera gånger. Stormar och regn har också skapat erosionen på utsatta områden. Hus och vägar har raserats.
Fortsätter utvecklingen åt samma håll kommer man att se ännu flera ­sådana katastrofer.

Tromsö har blivit en av de viktigaste städerna när det gäller klimat­forskningen. Vid Norska polar­institutet ska forskare med siffror och vetenskapliga fakta övertyga oss om det som de flesta av oss redan sett: att klimatet håller på att gå över styr.
Skeptiker finns det gott om, men ännu fler realister.
Och bland vanligt folk fortfarande väldigt många optimister, som tror - och hoppas - att det ska bli varmt och skönt.
- Det är nog ganska skandinaviskt att tänka så, säger Elisabet Isaksson.