Jag befinner mig på en båt en bit utanför Reykjavik på Island. Vi spanar efter valar, men det är inte säkert att vi får se några.
Några delfiner är vårt sällskap. De cirklar nyfiket runt båten. Leker och dyker, precis som att de vill visa upp sig.
- Titta vid halv två! ropar någon plötsligt. Alla vänder blickarna till höger sida av båten där vattenytan längre fram bryts av en vattenkaskad. En val kommer upp till ytan och försvinner snabbt igen. Vinkar med stjärtfenan innan den försvinner ner i djupet.
- Jag kan inte tro det! Det där var en knölval - det har vi inte sett tidigare i vår, säger en glädjesprudlande Chiara Bertulli.

Hon är ursprungligen italienska men jobbar som marinbiolog på Island och har en speciell förkärlek för just valar. Hon är glad. Dels för att hon fått se en lite ovanligare art, men mest för att knölvalen visar att de stora djuren finns kvar i vattnen utanför Reykja­vik.
- Det känns bra att se att valarna fortfarande finns här. Att de inte försvunnit längre ut till havs på grund av klimatförändringarna, säger hon.
Att klimatet förändrat vissa djur­arters beteende är påtagligt. Förra våren kom fåglarna in till fågelbergen runt kusten en månad senare än vanligt. De brukar komma i april, men nu kom de först i maj.

Det är inte bara Chiara som är orolig över förändringen. Även Einar Thorleifsson, som är ordförande för ornitologerna på Island, betecknar det som "en ren katastrof". Han besökte de kända fågelöarna längs kusten och förfasades över den tomhet de visade.
- Vissa av öarna brukar ha kolonier med upp till 50 000 lunnefåglar. Nu såg man bara enstaka individer som förvirrat flög omkring, säger han.
Vattnet kring Islands kust värms upp och sjöfåglarna valde att stanna i det kallare vattnet längre ut till havs.
- Det här är fjärde året vi upptäckt att något håller på att hända. De fåglar som kommer tidigt verkar inte hitta tillräckligt med mat, utan åker runt, runt. Det är kanske just på grund av mattillgången som de stannar längre tid ute till havs, säger Einar Thorleifsson.
Vid havsforskningsinstitutet i Reykja­vik har man upptäckt att nya fiskarter dykt upp med det varmare vattnet. Det är arter som tidigare hållit till längre söderut, men som nu blivit allmänna runt kusten.
- En sådan art är marulken, som tidigare bara påträffades längs sydkusten, men som nu täcker hela sockeln runt Island, säger Einar Jónsson vid havsforskningsinstitutet.

Institutet har 600 mätstationer runt hela kusten där man registrerar temperaturväxlingar och artbestånd. Man vill visa att det finns ett samband mellan temperaturförändringarna och artens utbredning. En temperaturhöjning med fem grader de senaste åren har gett rena explosionen i marulkstammen.
- Vi kan ännu inte säga vad det innebär ekologiskt och vi har inte heller sett att det skulle ske på bekostnad av andra fiskarterna. Men det kan få biologiska effekter när fiskar tränger sig in i nya ekologiska rum, säger Einar Jónsson.
Ett annat tydligt exempel är loddan, som är en kallvattensfisk och som på senare år förändrat sin vandringsväg längre norrut, antagligen på grund av ändrad temperatur.
- Det kan också få negativa effekter. Däremot vet vi att torsken, som är viktig för hela fiskenäringen, bättre kan anpassa sig till både varmare och kallare havstemperaturer, säger Einar Jónsson.

Chiara Bertulli är en av de unga biologer som känner en oro för framtiden om det inte görs radikala miljöförbättringar.
  De förändringarna som redan skett i naturen och djurlivet borde vara en väckarklocka för alla, anser hon.
- Senaste åren har jag bott i Norge, Nya Zeeland och Island. På alla ställen har vädret förändrats och det har blivit mycket sämre klimat. Det är mycket varmare och vädret ändras snabbare, säger hon.
Att fåglarna ändrar sitt beteende och stannar ute till havs i stället för att komma till land är ett farligt tecken, tycker hon. Djuren visar att något håller på hända.
- Allt står i relation till varandra: klimat, natur och djurliv. Vi måste följa med vad som händer. Det går inte en kväll utan att vi pratar om det här, jag och min pojkvän, som också är biolog. Och vi är jätteoroliga, säger Chiara­ ­Bertulli