Det står inga kryddor på kryddhyllan. Men däremot en fot i betong framför radion på köksbänken. Annars ser det ut som vilket kök som helst, hemma i Svartbäcken hos Tor Kihlberg och hans dotter Cornelia Tandre.
­Men kanske ändå inte.
-De flesta skulle nog ha blåst ut det här köket för länge sedan. Och renoverat hela köket. Men jag tänker att varje år som jag skjuter upp renoveringen är det bra för miljön.

Tor Kihlberg, som forskar inom medicinsk diagnostik, har länge varit intresserad av miljöfrågor och någon bil har han aldrig ägt. Att cykla är det som gäller för båda. När Cornelia Tandre, som är 13 år, skulle gå danskurs i Ekeby fick hon fixa att samåkning med en kompis eller ta bussen.
När de ska storhandla tar Tor sin cykel och kärran bakpå. I den kan han lasta allt som behövs, 50 kilo är inga problem. I den åkte Cornelia när hon var liten och hennes kompisar också. Det var populärt.
- En gång satt vi tre stycken i den samtidigt, säger Cornelia Tandre.

Men trots ett grundmurat miljöintresset krävdes en aha-upplevelse för att livsstilsförändringen skulle bli av. Det var Al Gores film En obekväm sanning och tv-serien Planeten som gjorde skillnaden.
- Det var som att dra upp en rullgardin med buller och bång. Då blev jag även känslomässigt engagerad, innan dess hade det mest varit intellektuellt, säger han.
Och när gardinen väl var uppe började han läsa en massa om den hotande globala uppvärmningen. Sen fanns ingen återvändo.
Den kunskap han skaffat kan han inte bortse ifrån.
Det ger honom en smula dålig samvetet de bor i en relativt stor villa. Men trots att den är gammal, från 1915, är den bra isolerad och uppvärmningen sker med fjärrvärme. De har vant sig vid att det tar ett tag innan lågenergilamporna lyser för fullt och inomhustemperaturen har de sänkt till 19 grader. Cornelia tycker att det är i kyligaste laget och det gör Tors särbo också när hon kommer på besök från Gävle.
Cornelia fick tre par tofflor i julklapp och när hon tittar på tv brukar hon vira in sig i en filt. Eller snor sin pappas tjocktröjor.

Bit för bit har de ändrat livsstil. Tor Kihlberg har successivt blivit fyra femtedelars vegetarian. Kött eller fisk blir det mest vid festligare tillfällen.
Trots att de älskar frukt har de slutat köpa frukter som rest över hela jorden. Förut åt de massor av mango nu ligger torkade äppelringar med kanel och vaniljsmak i skålen på köksbordet. De kommer från den egna trädgården och är farligt goda, känns beroendeframkallande efter en provsmakning.
Men som koldioxidbantare är det lätt att hamna i moraliska dilemmor.
Snart ska de två flyga till Japan.
-Jag lovade Cornelia resan för länge sedan. Det var innan rullgardinen åkt upp och det är viktigt att hålla det löftet. Men det blir nog den sista flygresan, säger Tor Kihlberg som älskar att resa.

Nästa gång blir det snarare en tågresa genom Europa än en charter till Grekland.
-Om 30 år vill jag att inte skämmas som en hund om någon frågar: Varför gjorde ni inget när ni visste vad som höll på att hända, säger Tor Kihlberg.
För honom är det en fråga om mänskliga värdighet. Han vill kunna vara stolt över sig själv och anser att en människas handlingar spelar roll.
- Att det som många gör måste vara rätt är ett vanligt sätt att resonera, men ofta är det tvärtom. Om jag är ensam om att årligen flyga till Thailand är det inget problem, men om många gör det blir det katastrofalt.
Han lutar sig framåt och sätter tröjans skinnskodda armbågar mot bordsskivan. Shoppa kläder är inte hans bästa gren just nu, däremot får återanvändning honom att må bra.