Vid första anblicken ser sparrisåkern vid Fredrikslunds gård rätt trist ut, med torra fjolårsstjälkar som spretar trött mellan lite vårgrönt ogräs och torr, sandblandad jord. Men om man tittar närmare syns de mörklila, liljeliknande knopparna sticka upp. Några har centimeterlånga skaft. Om ett par dagar är det dags att börja skörda, att knipsa av sparrisstjälkarna med sekatör och börja bunta dem för leverans till restauranger och affärer i Uppsala och försäljning direkt på gården.

Gustaf Olsson har odlat grön sparris sedan ett tag tillbaka, men det är först i år som resultatet kan bli några större mängder. Sparris tar nämligen tid på sig att utvecklas, först fjärde året efter planteringen kan det bli någon skörd att tala om. Förra året skördade han 600 kilo, men i år räknar han med det tredubbla.
- Plantan ska sättas ganska djupt ned. Det kräver mycket tålamod, i synnerhet första året. då gick jag och petade upp jord för hand längs med raderna av plantor, berättar Gustaf Olsson.
Han har utökat odlingarna efterhand också på bekostnad av jordgubbsodlingar som han bara har något hektar kvar av och han har slutat med självplock för kunderna.
- Trycket från importbären försämrar lönsamheten med dem, Jordgubbarna kräver också mer passning än vad exempelvis sparris gör, säger Gustaf Olsson.

På Lantmännens riksförbund talar de om Gustaf Olsson som den som odlar sparris för kommersiellt bruk längst norrut. Själv tror han att det kan finnas någon mer sparrisodlare på någon av Mälaröarna. Annars är det mest Skåne, Gotland och Öland som varit svenska sparrisleverantörer hittills. Förutom odlare i mindre skala, förstås. Enligt gamla anteckningar odlades det sparris i Skytteanums trädgård i Uppsala redan på 1780-talet. Gustaf Olsson har själv en sparrisplanta i trädgården, intill husväggen som han tror är femtio år.
Hittills har Gustaf Olsson haft få problem med plantorna. Han har inte sett till vare sig svampsjukdomen sparrisrost eller sparrisflugor på sin sparris.

- Om det blir långvarig tjäle i marken kan det bli problem. Och ogräset måste man rensa runt plantorna hela tiden, säger han och bryter av en späd sparrisstjälk till UNT:s utsända.
Den är mjäll trots att den är okokt, smaken påminner om råa sockerärtor.
- Flera klassiska kimatzonsmarkörer har flyttat norrut, säger Lars Höök, agronom och informatör på Lantmännens Riksförbund, LRF.
- Exempelvis har ekens nordgräns flyttat norrut, den gick vid Uppsala när jag var barn. Och att odla färskpotatis under väv för att skörda till midsommar, som Gustaf Olsson gör, var omöjligt då.

På Statens Lantbruksuniversitet Ultuna håller man på att prova vad som är möjligt att odla i Mälardalen i framtiden. Majs är en av de grödor man tror att bönderna kommer att odla, inte bara till djurfoder utan också till mjöl.
- I dag är det mesta vårsått här, men man kan tänka sig att det blir den del höstsått i framtiden, säger Håkan Fågelfors på institutionen för växtproduktionsekologi.
En utökad nischproduktion av grönsaker tror han också på. Men menar att ett förändrat och varmare klimat också kan föra med sig att ogräs och skadeinsekter kan få bättre betingelser.