Jay Fu håller stilen

16p

Mat: 8 av 10, Miljö: 4 av 5, Service: 4 av 5

Recension Jay kan alltjämt sin grej. Krogpatrullen rullar lika glatt ut från Saluhallen som alltid.

Krogpatrullen

10:13 | 2017-10-13

Det har egentligen inte hänt någonting sedan 2009. Möjligen att huvudrätterna efter en trevande start höjt sig ett snäpp. Men vad gör det. Ett vinnande koncept bör man inte ändra på. Det är alltid med ett förväntansfullt pirr i kroppen som man tar sig upp för trappan i Saluhallen.

Menyn ändras inte så värst ofta, vilket kan sägas vara både en för- och nackdel. Men patrullen är exempelvis mer än nöjd med att Jay’s Mac and cheese alltjämt finns kvar. Men den förrätten har fått konkurrens i toppskiktet. ”Hannibal the cannibal” (155 kr) är en riktigt rörig historia, men huvudnumret – råbiffstärningarna på wagyuinnanlår med chilimajonnäs – är himmelsk. Sen tillkommer bland annat tamago (japansk omelett) och sjökorall. Kul inslag, visst, men tar man allt i en tugga blir det ett sammelsurium. Men det är Jay Fu’s lite grand i ett nötskal. Det ska helt enkelt vara svulstigt och lite galet.

”Frankenfish” (145 kr), är något så exotiskt som sashimi på gös från Ekoln samt fjällröding. Fiskskivorna är lena och mjälla och serveras lagom kylda. Smakerna är ganska uppskruvade med kraftig sälta från dressing och rom som serveras till, men det blir perfekt tillsammans med en mild majonnäs. Riktigt gott.

Makirullarna ”Sweet crab o'mine” (145 kr) är utåtvända maki med tempurakrabba och svamp. Fullständigt ljuvligt med många tydliga smaker i ett - och roligt också att krabban faktiskt är varm

Huvudrätterna bjuder även de på en del kulinariska krumbukter. ”King Gunkan” (295 kr) är en misomarinerad kungsfisk som kommer in med en hög sesamstekta kantareller över sig. Sedan anländer även en tallrik med tre gunkansushi toppade med jordärtskockskräm och löjrom. Fisken känns som det svagare kortet i leken, men det beror mest på att man blir smått betuttad i sushin.

Riktigt roligt blir det när ”Holy smoke” kommer in, serverad i en rökfylld glaskupa. Hickoryröken får många i lokalen att sniffa i luften. Effektfullt. Själva rätten är en långgrillad kalventrecôte i perfekt skick i sällskap med friterade minipaprikor fyllda med potatispuré och bacon. Till det en tomatsallad med inlagd lök, majsmajonnäs – och popcorn. Och ja, det passar faktiskt. Mer traditionell är ”Boom burger”, en riktig deluxe-burgare på högrev. Den beställs medium, men har knappt vänt i pannan och är utan tvekan rare. Med det sagt är den saftig och smakrik, med tunna lökringar på toppen och smält cheddarost. Robusta pommes till samt friterad inlagd gurka. Det senare är roligare som idé än som mat.

Den norigrillade tonfisken, ”Back in black”, är däremot ingen succé. Snyggt grillad förvisso, men serveras ovanpå en hummerfylld vårrulle med resultatet att vårrullen tappar sin spänstighet. Till det en smaskig hummerhollandaise och sojamarinerad svartrot som tyvärr är på tok för salt.

De överdådiga efterätterna på Jay Fu´s har lockande namn som ”Do-nut-go-bananaz” och ”Chocolate meltdown” (110 kr). Vad gäller den senare så smälter chokladkulan på tallriken under den varma kolasåsen som hälls på och inuti döljer sig både popcornglass och snickers. Roligt, men samtidigt enormt sött. ”Ben and Larry” (110 kr) är en tunn crème brulée med browniesorbet, också en schyst efterrätt, men man saknar något som bryter av.

Som sagt. Det är ingen idé att fixa med något som inte är trasigt. Och miljön känns inte passé – numera snarare så pass hemtam att det skulle kännas fel att ändra på den.