Brezza heter den nya italienska restaurang som hoppas bli en frisk fläkt i Kroguppsala. Men lokalen är välbekant för alla Italienälskare i stan, där Trattoria commedia huserade i över 30 år. Miljön är inte oväntat alltjämt rustik med tegelväggar och valv för bästa tavernakänsla. I ett hörn står en stor glödande vedugn och myser. Möblemanget är dock lite väl skrymmande med stora vadderade stolar som bryter stämningen en smula.

Menyn är typisk i sin utformning med antipasti, pasta, pizza, grill- och efterrätter. Bland förrätterna är kalvtartaren och raviolin extra intressanta. Tartaren serveras lämpligt rumstempererad med en len majonnäs och knaprig kapris. En enkel och bra förrätt, men utlovad tryffel känns knappt av och då blir priset på 155 riksdaler en smula högt. Den hemmagjorda raviolin är ljuvlig, om än serverad i en väldigt nätt portion. Fyra små kuddar ligger i en mustig svampbuljong. Njutning sprids i gommen när man biter i dem, salsicciafyllda som de är, och med perfekt tuggmotstånd.

När det gäller huvudrätt är valen som sagt många. Pastan är förstås nog så viktig. Brezzas linguine vongole bjuder inte på några moderna överraskningar, och det är bra: pastan är perfekt kokt och mängden musslor härligt generös. Brezzas papardelle med ost och tryffel är likaledes fint tillagad, men återigen: tryffeln för en tynande tillvaro.

Artikelbild

Överst bland varmrätterna tronar hjortfilén som lockar med körsbärssås i beskrivningen. Köttet är mycket fint tillagat, men rätten är tyvärr lite rörig med många inslag, om än de flesta goda. Rikligt med bräserad savojkål är ett plus liksom den fina svampen. Men såsen smakar inte mycket körsbär även om några halverade bär gömmer sig här och där. Det ”quinoakrisp” som hällts över det hela ger mest en onödigt grusig känsla åt rätten.

Mer från grillen: chili- och gremolatamarinerad vannameiräka. In kommer tre snyggt grillade räkor i en skål med dillkvistar och grillade citroner. Dessvärre smakar räkorna inte så mycket, trots marinaden. Till det friterade potatiskuber och grönsallad. Det blir inte riktigt en hel rätt av det hela och går man direkt på huvudrätten blir man kanske inte så värst mätt.

Pizzorna är helt okej med traditionella ingredienskombinationer. Inget fel med det, en Napolitana slinker alltid ned. Pizzabotten är av den tjockare typen. Det finns även glutenfritt degalternativ.

Klassiker återfinns också på efterrättsmenyn. Brezzas tiramisú är finfin, serverad i en rar keramikskål. Lagom krämig och bra nivå på spritigheten. Lyckad är också den skönt syrliga citronkrämen med maräng och biscottismulor, vackert spritsad som en ros.

Den nya italienaren har utan tvekan sina goda sidor. Omhändertagandet är gott och stämningen intim. Menyn är bred och har något för alla, även om man kan hoppas att varmrätterna skulle kunna lyftas ett par snäpp.

Krogpatrullen är belåtna över att det italienska greppet om kvarteret är intakt.