Rubriken grinar emot mej:
Nu blir det dyrare att parkera bilen i Uppsala.
Det måste vara nåt litet tyrckfel i den meningen. Det skulle förstås ha stått:
Nu blir det ÄNNU dyrare att parkera i Uppsala.
Hur ska vi lantisar göra?
– Ta bussen för fanken!
– Jo, men jag ska flytta grejor till en teater. Jättesvårt med kulisser på bussen. Och så ska jag hämta barn på träning. Och så handla i Boländerna på vägen hem. Och så…
Fast det är klart, fan ska vara planeringsdirektör för biltrafiken i innerstan. Det är många parametrar man ska beakta:
Cyklandet ska befrämjas, bussarna ska komma fram, lägre avgifter ger fler bilar, högre avgifter ger arga bilister (och kåsörer), fler bilar ger sura gångtrafikanter, parkeringsjusteringar gör att folk parkerar på gator där dom inte bor eller jobbar, miljöfrågan ska beaktas, citydöden blir kännbar för näringsidkarna i stan, alla vägbyggen gör att sträckor som tar 5 minuter att gå tar 30 minuter med bil, med mera, etcetera, och så vidare.
Det är inte frågan OM utan HUR MÅNGA som blir förbannade på dom beslut som fattas.
Rafael Waters, ordförande i gatu- och samhällsmiljönämnden lägger till ytterligare en parameter:
– Det var tio år sedan som vi justerade taxorna för parkering, och vi har kunnat se att vi i jämförelse med likvärdiga städer ligger lågt. Det behövs en justering.
Det är sant. Det är faktiskt ännu dyrare i andra städer. Jag skulle parkera en natt (kl 17 till kl 11) i Stockholm och var galet sen och brakade in i ett p-hus mitt i city. Jag skannade en kod på väggen och fick fram summan för natten:
1 088 kronor.
– Vad i?? Sumpråttor! Kretiner! Blötdjur! Utsugare!
Sen rusade jag vidare mot mitt uppdrag och lovade mej själv att ta sparkstöttingen till Stockholm för all framtid.
Dagen efter klockan 10.53 kom jag åter till min bil. På rutan satt TVÅ böteslappar á 900 kronor styck.
Appen hade känt av gatuparkeringen ovanför p-huset.
– Hej Stockholm parkering. Eftersom ni har sett att jag betalat och eftersom ni fått in 1 088 kr för parkeringen kanske jag kan slippa böterna??
– Nej.
– Så jag ska betala 2888 kr för en natt.
– Ja.
– Det är typ mer än vad bilen är värd.
– Tråkigt.
Det var inte bättre förr. Men billigare.
I Sollefteå kostade parkeringen i city (eller hur man ska benämna stadskärnan) 2 kronor per timme. Och det fanns bara en enda parkeringsvakt, en jovialisk herre vid namn Leffe.
En gång stod jag vid en automat och grävde febrilt efter mynt i börsen. Då passerar en man som ropar åt mej:
– Äh, skit i det där. Han är långtidssjukskriven.